Medeltidens fjärran värld

Vi brukar sätta medeltidens början hos oss till ca 1050. Då var Sverige snart kristnat efter en långsam process av missionsarbete, som inletts med Ansgars resa till Birka år 829. Det är långt efter övriga Europa, där förändringarna från antiken var så markanta att det i och med de stora folkvandringarna och randfolkens angrepp på det romerska riket, dess delning och Västroms sammanbrott är befogat att tala om en ny tidsålder från ca 400. Den skulle bli lång och vara i drygt tusen år till ca 1500. I Sverige räknar vi den nya tiden från 1523, då Gustav Vasa fört landet till brytning med unionen med Danmark och själv valts till kung.

Det är inte så mycket vi vet om den världsliga musiken under svensk medeltid. Skriftkällorna är inte många och fynden av instrument få. Den höviska hovkulturen med ”danz ok leker ok fagher ord” (dans, musik och skön litteratur) skildras i rimkrönikorna efter europeiskt mönster, medan stadsböcker, gilleshandlingar och kyrkoräkenskaper kan komma vardagens människor närmare. Då finns mer om musik att hämta i kyrkans värld, som i så hög grad styrde liv och tänkande. I Sverige finns en samling medeltida orglar och orgelfragment, som torde vara unik i världen. En rik källa till musik är alla de bilder med musikmotiv som pryder portaler, pelare, valv, väggar och altaren i våra medeltidskyrkor. De är gjorda efter europeiska förlagor och predikar kyrkans lära om hur man lever ett rätt liv och säger därför bara undantagsvis något om lokalt musikliv. Musikinstrumenten var bärare av abstrakta företeelser som sinnesstämningar och attityder och ger signaler om ont och gott, om synder, laster eller dygder. Himlen hade sitt instrumentarium, helvetet sitt, milda stränginstrument på den goda sidan, blåsinstrument med starkt ljud, brännande som eld, på den onda.

Det är i himmelrikets änglakörer vi träffar på orgelportativ, cembalo och klavikord. I deras
lovsånger blandas klaveren med milda stränginstrument såsom lutor, harpor, rebecer, nyckelharpor, vevliror och det ljusa ljudet från klockspel och trianglar, de sistnämnda en Treenighetens symbol. Liksom triangeln belyser de alla olika aspekter av den treenige Guden. Där stränginstrumenten står för Kristi lidande och död på korset, ett synsätt som går tillbaka på kyrkofädernas skrifter, fick klavikordet med sina böjda tangenter symbolisera Den Helige Ande och ses därför även i framställningar av Pingstundret och Treenigheten. Bland kalkmålningar och altarskåp finns sju framställningar av klaver, som ligger ganska nära varandra i tiden, ca 1470-ca 1500.

De medeltida konstnärerna skapade inte ”på fri hand” utan använde förlagor som hämtades ur utländska samlingar av träsnitt, etsningar o.dyl. Därför kan vi inte använda den bildskatt som kalkmålningarna utgör som källor till musiklivet hos oss under medeltiden. Ett belägg för klavikord har vi dock, som visar att instrumentet funnits och spelats här. Det är ett testamente daterat den 29 maj 1515, vari kyrkoherden Matthias Markusson i Vallentuna bestämde att hans klavikord skulle tillfalla ämbetsbrodern herr Peder i det närbelägna Skånela. Under medeltiden räknades musiken som en vetenskap inom de sju fria konsterna, och klavikord var inte ovanliga i kyrkans sfär såsom kloster. 1506 mottog moderkonventet i Vadstena en rapport från dotterklostret i Danzig, där man klagade över munkarnas leverne. Bland de anklagelsepunkter som riktades mot deras utsvävningar, fanns ett omåttligt vindrickande och klavikordspel: ”så fördrev de tre timmar till och med genom att spela klavikord”.

​

​

​

Mässa i brytningstid. Sikahällen (U529), Frötuna socken, Uppland.	Ängel med cembalo. Målningen bör ha gjorts med ett träsnitt som förlaga, eftersom instrumentet är spegelvänt med baspartiet vid högerhanden och diskantpartiet vid vänsterhanden. Tierpsmästaren ca 1470, Sånga kyrka, Uppland.	Ängel med klavikord. Att en snarlik bild finns i Saint George-kyrkan, Lovran, Istrien, visar att de båda konstnärerna i Nord- och Sydeuropa använt samma förlaga för sina målningar. Tierpsmästaren ca 1470, Tierps kyrka, Uppland.

​

		​
Klavikord i vingform. Albertus Pictors skola ca 1500, Jumkils kyrka, Uppland. Målningen finns i koret, där Treenigheten står i centrum och valven lågar av Andens tungor. Här ser man tydigt likheterna mellan instrumentets mekanik och Andens tungor snett ovanför till höger.	Ängel med cembalo. Målning av konstnär tillhörig Knutbygruppen ca 1500, Häverö kyrka, Uppland.	Änglar med cembalo respektive klavikord. Träskulpturerna har ursprungligen ingått i altarskåp från ca 1500 men senast 1770 flyttats till predikstolens ljudtak. Konstnär influerad av Hakon Gulleson, Harmångers kyrka, Hälsingland.	Ängel med klavikord i grupp med lovsångsänglar kring Pingstundret. Klavikordets mekanik symboliserar Andens eldstungor som blixtrar ut från molnkransen där ängarna sitter. Altarskåp ca 1495 av Martin Radeleff, Lübeck, Sorunda kyrka, Södermanland.