Forskning

Forskning genomsyrar all verksamhet vid Klaverens Hus. Att forska är särskilt viktigt då man rör sig på obanad mark och har allt kvar att göra när det gäller kunskapsuppbyggnad på ett område, där vårt kulturarv i allt snabbare takt rasar iväg på soptippen. Varje nytt instrument som tillförs samlingarna är ett forskningsobjekt i sig, som ökar förståelsen för den kulturella helheten. Här gäller att bygga upp en strukturerad allmän kunskap på klaverinstrumentens område för att kunna lägga en klok strategi för insamling, att dokumentera instrument och fabriker och skapa och underhålla olika typer av register, att göra intresseväckande utställningar och producera god litteratur i ämnet, att kunna samarbeta med andra museer och forskningsinstitutioner här hemma och internationellt och att ge korrekta upplysningar till allmänheten. Därför har vi ett forskningsprogram som täcker den tid klaverinstrument har funnits hos oss, d.v.s. från medeltiden och framåt, med särskild hänsyn till de tre sekler det funnits fabriker hos oss.

Gustavianernas klaverkultur – enhetlighet, mångfald och utveckling i svenskt pianobygge ca 1770- 1820
1700-talet är en klaverhistoriskt fascinerande tid, då de tre huvudtyperna klavikord, cembalo och hammarklaver användes parallellt. Särskilt tacksamt är det att studera den gustavianska tidens klaverkultur, då vi utom en rikedom av bevarade instrument även har musik av inhemska tonsättare och en spirande musikhandel som importerade noter från de stora förlagshusen i Europa. Här finns spännande möjligheter att studera instrumentens utveckling, jämföra deras musikaliska och speltekniska kvaliteter och sätta allt i relation till musikens allmänna utveckling och funktioner i samhället.

Pianot i Sverige under 1800-talet – industrialisering och instrumentteknisk utveckling (ca 1820-ca 1890).
Svensk pianofabrikation omfattar drygt 235 år från ca 1750 till 1987, då de sista fabrikerna försvann. De mer än 300 fabriker som funnits representerar en del av svensk kultur- och industrihistoria, som i stort är outforskad. Pianots stora tekniska utvecklingsperiod inföll under 1800-talet. Projektet studerar därför perioden ca 1830 till ca 1890 med inriktning på industrialiseringsprocessen, där tillverkning och arbetstempon sätts i relation till den instrumenttekniska utvecklingen.

Instrumentimport ca 1820-ca 1890 med särskild hänsyn till klaveren
Mellan 1756 och 1816 rådde importförbud av sådana instrument som tillverkades här hemma i Sverige eller omvänt uttryckt – import av instrument fick ske om dessa inte fanns att tillgå på hemmamarknaden. Sedan frihandeln införts 1816 importerades utländska klaver regelbundet, samtidigt som de stora musikhandelshusen konsoliderade sig. Med instrumenten kom nya idéer om konstruktioner som avsatt spår i vår egen tillverkning. Vid seklets mitt introducerades ett helt nytt instrument, orgelharmoniet, som inte kunde falla tillbaka på en inhemsk byggartradition. Projektets syfte är att klarlägga vad som importerades och hur importen påverkat den inhemska produktionen.

Pianot och konstindustrin – instrument till fest och vardag 1850-1985
Konstindustrins genombrott vid 1800-talets slut fick naturligt nog betydelse för utformningen av instrumentens möbeldel. Det blev vanligt att man anlitade arkitekt för att rita instrumenten särskilt när man tog fram utställningsmodeller, som inte sällan fått fantasifulla och överdådiga utsmyckningar. Instrumentens yttre följde möbelstilarnas mode. De skulle ju finnas både för offentliga miljöer, burgna hus och enkelt folks hem, och de skulle passa in i de miljöer de var tänkta för. Det är ett fascinerande område och en viktig del av vår konstindustri- och designhistoria under dess tidiga år, som det inte finns mycket skrivet om.

Växelspel i västsvenskt piano- och harmoniumbygge. De stora fabrikernas inverkan på regionalt näringsliv. Exemplet Västsverige.
Landskapen Värmland och Dalsland intar tillsammans en särställning när det gäller tätheten av större och mindre fabriker för tillverkning av hammarinstrument och orgelharmonier. Värmland var rikt på skog, sågverk och virke, bruken låg tätt, och där fanns en infrastruktur i form av mekaniska verkstäder, som gav viktiga förutsättningar för instrumentfabrikerna. Den första fabrik att starta upp synes ha varit J. P. Nyström i Karlstad (1865). Arvika var ett betydelsefullt centrum, och fabriker fanns under längre eller kortare tid i Kristinehamn, Säffle och Årjäng. Längre söderut fanns fabriker i Åmål och Mellerud. Västerut gick kontakterna in mot Christiania (nuvarande Oslo), och på svenska västkusten var Göteborg en viktig replipunkt. Stora fabriker som J. P. Nyström i Karlstad och Östlind & Almquist i Arvika drog å ena sidan till sig arbetskraft och knoppade å den andra av sig ett flertal mindre och mellanstora fabriker. Projektet undersöker vilken betydelse dynamik och växelverkan av denna art haft på regionens ekonomi och näringsliv.

Den omvända flygeln. Om Malmsjös s.k. bananflygel (1930-ca 1945)
Under 1930-talet och halva 1940-talet gjorde Malmsjö en flygel enligt konstruktionsprinciper som avviker från de vanliga. Normalt har flygeln vingform, som avspeglar resonansstegets form, som i sin tur beror på stränglängderna. I denna modell har man gjort tvärtom, så att steget är spikrakt, och då måste anslagslinjen (hamrarnas läge emot strängarna) böjas. Den vanliga flygeln är korssträngad, medan ”bananen” är gradsträngad eller snarare har strängarna placerade i solfjädersformation. Det man vinner i mäktig bas förloras i diskanten. Malmsjö gjorde flyglar med denna konstruktion under ca tio års tid, men den har också byggts i Tyskland, i samtliga fall under en förhållandevis kort period. Men vem var först, och hur gick kontakterna?

Georg Bolin och pianot – vår siste experimentator (ca 1954 till mitten av 1960-talet)
Georg Bolin är känd över världen för sina gitarrer, men att han även sysslat med nydanande pianobygge är det färre som vet. Bolin var verkmästare hos Aug. Hoffman under den tid då modellen ”Akademi” med ställbar, från stommen frihängande botten och svetsad stålram utvecklades. Sedan Hoffmans upphört, fortsatte Bolin fabrikationen under eget namn till mitten av 1960-talet. Bolin konstruerade även andra pianomodeller såsom Z- och A-pianon. Gemensamt för dem alla är att han strävade efter en ljus och klar klang, som på många sätt motsvarar hans klangideal när det gäller gitarren.