Lars Olof Norells patent ”Sätt att förfärdiga fortepianos”
Patent på 7 år den 18 januari 1847 nr 2. Ansökan inkom till Kommerskollegiet den 1 december 1846.
Till Kongl. Kommers-Kollegium.
Såsom uppfinnare af ett nytt och bättre sätt än det hittills wanliga att bygga Fortepianor, wågar undertecknad ödmjukast hos Kongl. Kommers-Kollegium anhålla om Patent under 10 års tid på denna nya uppfinning och de möjligen blifwande förändringar och förbättringar derå under denna tid; bifogande derjemte i lika ödmjukhet Ritningen tillika med Beskrifningen öfver densamma.
Hudikswall och Norrbo den 27 November 1846.
L: O: Norell
Pastors Adjunkt i Norrbo.
Uppfinningen till det nya sättet att bygga Fortepianor består deruti, att alla Strängarne äro fästade uti en jernbåge pch spännas eller stämmas medelst en liten jernkil för hvarje sträng.
Fördelarne af denna uppfinning äro:
1o. Instrumentet står stämning, det må wara utsatt för wattqväft [vattenskada], drag och omväxling af köld och wärme, eller det må i huru många mil som helst föras ifrån ett ställe till ett annat; då deremot de hittills brukliga blifwa ostämda vid den minsta ojämna temperatur, och oftast blott vid en liten stöt eller några mils flyttning, hvadan de som oftast måste stämmas.
2o. Det har den fullkomligaste renhet och jämnhet i ton.
3o. Det kan, om man så behagar, för lättare och beqvämare flyttning från ett ställe till ett annat, på några minuters tid sönderskrufwas i flera stycken. På lika kort tid kan det åter ihopsättas, utan att det ånyo behöfver stämmas.
4o. Som strängarne stödja sig helt och hållet på jernbågen, med endast en liten tryckning på Resonansbottnen, så behöfves Ryggstycket, eller den resonansbottnen motsvarande bottnen, icke wara gröfre än 1/8 tum, då deremot på wanliga Fortepianor det måste wara minst 8 tum tjockt, om det till någon del skall kunna motstå strängarnes ofantliga dragningskraft och hindra instrumentet att winda [vrida] sig.
5o. Instrumentet får ett eget och wackert utseende, samt lemnar uti sig rum för ett beqvämt notskåp.
Fig. A utvisar Jernställningen till ett upprättstående Flygel Forte-Piano. Denna ställning eller båge fastskrufvas på kanten af instrumentets inre sidor med skrufvar så långa, att de gå allt igenom och kunna tilldragas med jernmuttrar på baksidan eller ryggen af detsamma. Uti denna jernställning fästes strängarne, med den ena ändan uti de stift som äro anbragte på ställningens nedre sida (sidan 1.), och den andra ändan uti strängspännhaken på dess öfre sida (sidan 2.). Denna sednare sida har en mycket lutande ställning, på det att den må blifva
tillräckligt lång för att lemna godt rum åt de många strängspännhakarne, hvilka löpa på den samma uti sina fyrkantiga hål, och består af 3ne jern.
Den första, eller det nedre på hvilket spännhakarne ligga, är 3 tum bredt och ½ tum tjockt (fig. B. 1.). – Det andra som är 2 tum bredt och ¼ tum tjockt, är fastwäldt vid det första och ligger till en del ofvanföre det första, samt är urstampadt och urfiladt till båsar eller rum för spännhakarna och till sidostöd åt kilarna (fig. B. 2), så att Fig. A:s sida 2 ser ut såsom Fig. C utvisar, innan det 3dje jernet pålägges, mot hvars öfre kant tillika med det första jernets, kilarna som spänna strängen stödja sig (fig. B. 3).
Ofta nämnde strängspännhakar hafva på ändan en urfilning i likhet med en hake hvarpå strängen fästes, samt se ut på sidan som Fig. D. 1, och på kant som Fig. D. 2 utvisa. På det att en så liten kil (fig. E) som möjligt må kunna få begagnas hafva spännhakarne 3ne urskärningar på två motsatta sidor (fig. D. 2).
När nu strängen skall spännas indrifves kilen med en hammare uti första inskärningen till dess den andra inskärningen på motsatta sidan börjar visa sig, då man tager öfverloppskilen (man måste hafva en kil mer än hakar) och indrifver honom uti denna, till dess en ny urskärning åter visar sig, då den först begagnade kilen nu åter kommer till pass; Och fortfares sålunda tills strängen fått sin tillbörliga spänning, hvilket, om den är wäl afpassad, blir spänd ofta vid kilningen uti spännhakens första urskärning. För att hindra jernställningens sidor att böja sig för de många strängarna, sättes till yttermera säkerhet ett stöd dem emellan, hvilket följer ¼ tum nära Resonansbottnen invändigt, och kröker sig på båda ändarna, så att det går ut genom bottnen och når sidorna.
Med en liten förändring kan en dylik jernställning äfven begagnas åt liggande Flyglar och Tafflar.
Fig. F. utvisar den öfre [yttre] och egna structuren af ett upprättstående Flygelfortepiano med en sådan jernställning. Genom ställningens stora lutning, blir innanföre harpan till höger ett tomt rum, hvilket, när harpan, som sitter på gångjern, slås opp, är inredt till ett beqvämt Notskåp.
