Lars Olof Norells pyramidflyglar
Ett märkligt instrument
Som alla präster upptas Lars Olof Norell i herdaminnet över det stift där man tjänstgjort, i hans fall ärkestiftet. Häri bekräftas att själasörjaren Norell, betecknad som ”en stilla, beskedlig man”, också varit en ”skicklig snickare och instrumentmakare, så att han förfärdigade en del finare möbler, en droska och tvenne pianon m.m.”. Herdaminnet upplyser även att Norell undervisade skolbarnen ”i nödiga stycken och snickrade på samma gång i sin särskilt bakom skolhuset uppförda verkstad” (Nyström 1893, s. 134). Eftersom herdaminnet endast redovisar Norells anställningar vid Nianfors och Enånger, bör de båda pianon som nämns ha tillkommit under tiden i Nianfors (1854-1861), där han tjänstetitel var ”kapellpredikant och skollärare”.
Norells enda kända signerade pyramidflygel med serienummer 3 (MTM M4042) kan inte höra till ”nianforsgruppen”, eftersom den är byggd i Hedesunda, där Norell tjänstgjorde från december 1835 till september 1839. Det är ett säreget instrument, tämligen omsorgsfullt gjort såsom möbel med välarbetade konsoler och prytt med ett flertal sirliga mässingsbeslag men med en primitiv s.k. hängande mekanik, som inte förefaller ha någon förlaga utan vara uttänkt av Norell.
Längst t.v. och i mitten: ”Norells pyramidflygel nr 3 (t.v.) och öppen så att man ser mekaniken (mitten; foto Conny Carlsson). |
Det osignerade instrumentet i Sala har påtagliga likheter med nr 3, vilket talar för att även detta är av Norell, medan vissa egenskaper såsom stegets placering indikerar att det är yngre än nr 3 (t.h.; foto Eva Helenius). |
I Sala hembygdsförenings samlingar finns ett systerinstrument till nummer 3. Det är visserligen osignerat och utan serienummer men uppvisar mycket stora likheter med pyramidflygeln från Färila – samma omfång FF-f4, samma primitiva mekanik med den säregna dämningen, samma handstil på stämstockarna, samma utförande på de fyra pedalerna med sin mekanism, samma typ av dekorationer, konsoler och mässingsbeslag och samma ljudhål (”rosett”) nedtill till vänster på resonansbotten. Instrumentet har en detalj, som gör troligt att det är yngre än nr 3 från Hedesundatiden 1834-1839. Stegets basparti ligger längre in på resonansbotten än på nr 3, vilket gör att resonansbotten kan svänga bättre. Det var ett problem man arbetade särskilt med under 1850-talet. Klaffen över klaviaturen har filtklädda urtag för varje tangent, vilket är ett centraleuropeiskt drag. Här i Stockholm var det flera klavermakare, som gjorde så, bl.a. Gustaf Ekstedt, som lärt i S:t Petersburg där det fanns många tyska instrumentmakare, och hans elev Anders Hulting. Det var inte ovanligt under 1800-talets första decennier, vilket antyder att Norell haft ett äldre instrument i tankarna, då han byggde denna pyramidflygel.
 |
 |
Mekaniken hos instrument nr 3 uttagen (foto: Conny Carlsson). |
Närbild av en tangent med sin mekanik. Tangenten finns nederst t.v. i bild, hammaren t.h. (foto: Conny Carlsson). |
Norells förlaga
Kanske har Norell under studietiden i Uppsala 1832-1835 i något borgarhem sett en pyramidflygel, som han velat efterbygga. I Stockholm fanns nämligen en pianomakare vid namn Wilhelm Bothe (f. 1792 i Berlin), som tillverkat till det yttre snarlika instrument men med en professionell konstruktion av den hängande mekaniken. Denne Bothe blev mästare vid Stockholms snickarämbete den 4 oktober 1820 med en belagd verksamhet i huvudstaden till 1839, då han uppsade sitt burskap (Sylvén 1996, s. 73).
Norells produktion – en sammanfattning
Norells ”hedesundagrupp” (1836-1839) består således av minst tre instrument, varav två är kända, och hans ”nianforsgrupp” (1854-1861) av minst två, varpå vi tyvärr inte har några säkra prov. En uppfattning om hans utveckling och i vilka banor han tänkt ger emellertid en pantentansökan, som är daterad den 27 november 1846, d.v.s. under hans sista tid i Norrbo och Bjuråker (patent nr 1847/2, åtta år). Här har han givit fritt spelrum för praktiskt betingad fantasi och konstruerat en ”upprättstående Flygel Forte=Piano” i form av en dubbelharpa inom två ”jernbågar”, som höll stämningen oavsett väderlek och lätt kunde transporteras några mil utan att stämningen förlorades. Här anar man själasörjaren Norell med sitt piano i folkbildande syfte ute på skumpiga hälsingevägar. Man observerar att Norell använt sig av en ramkonstruktion av järn, vilket är tidigt för upprättstående instrument hos oss. Anhängningsplattor av järn finns i tafflar ett decennium tidigare och i pianon ett decennium senare men är inte alls belagda i de pyramidflyglar, som är gjorda här i landet. De finns däremot i kabinettpianon, som är ungefär samtida med Norells uppfinning. Kanske har han fått sin inspiration från dessa instrument.
Kanske har han också sysslat med andra typer av musikinstrument. I Trönö gamla kyrka, där han tjänstgjorde ett drygt halvår 1853, finns en besynnerlig skapelse, en orgel som ursprungligen kan ha varit ett orgelklavikord eller en orgel med bihängd pedal och som sattes upp just året 1853 i denna kyrka. Möjligheten finns att Norell varit med om detta arbete. Den ansvarige orgelbyggaren hette Pehr Hedström (1817-1876). Han var född i Hedesunda och bör ha känt Norell sedan ungdomsåren. Till yrket var han organist och hade avlagt examen vid Musikaliska akademien i Stockholm 1843, blev därefter organist i Lagga församling i Uppland och flyttade 1854 till samma Norrbo utanför Hudiksvall i Hälsingland, där Norell varit präst 1839-1846 (Erici & Unnerbäck 1988, s. 486). Emellertid behövs mer forskning för att fastslå om Norell och Hedström verkligen samarbetat i denna orgeluppsättning i Trönö och även kanske på andra håll.
Norells produktion kan inte ha varit stor. Fler alster från hans verkstad kan dock mycket väl dölja sig bland anonyma föremål i museer eller hos privatpersoner. Hans instrument bär prägel av originalitet med särlingens lösningar på mekaniska problem, som styrts av det praktiska livets behov. Kanske har en av drivkrafterna till hans pianobygge varit en önskan att i bildningssyfte förse församlingsbor med ett klaverinstrument för andlig uppbyggelse och estetisk karaktärsdaning.
Norells ritning till sitt patent
