S. Ljungqvists Orgelfabrik, harmonipulpet (KH 423)

​

Sanfrid Ljungqvist (1872-1950) var bondson från Saleby i Västergötland och arbetade sig upp till att bli orgelbyggare via ortens folkskollärare, snickarutbildning i Lidköping (1888), en lånad orgel som han kunde kopiera och slutligen (1897) anställning hos Lindgrens Orgelfabrik i Stockholm. 1899 var han mogen att öppna eget i Vänersborg. Där blev fabriken kvar till 1915, då den flyttades till Landvetter utanför Göteborg. Ljungqvist gjorde bara orgelharmonier och föll aldrig för frestelsen att ta upp pianon och flyglar i sin produktion. Under ekonomiskt svåra tider med dålig orderingång för orglarna gjorde han däremot ”specialmöbler”. Ca 1920 var Ljungqvist sysselsatt med uppfinningar för att tekniskt förbättra orgeltillverkningen. Därtill avsåg han bygga ”en mekanisk orgel, som alla kunde spela på utan att ha lärt sig något och utan att vara musikaliska.” Det blev ett kombinerat spel- och skrivbord, som han kallade Harmonipulpet (HP). Under klaffen på skrivbordet finns en organett (självspelande harmonium utan klaviatur). Två valsar matar fram en ”notrulle” av papper med utstansade hål. Rullen passerar hålen över stämmorna (mässingstungorna), som ljuder då luft passerar genom dem. För att kunna göra dessa ”notrullar” tillverkade Ljungqvist en särskild stansmaskin. Harmonipulpeten visades vid Jubileumsutställningen i Göteborg 1923 men blev ingen försäljningssuccé, varför tillverkningen lades ned ganska snart. De självspelande instrumentens tid var ute ca 1920 och ersattes av radion och grammofonen, som fick genomslag under ”det glada 20-talet”. Vår ”HP”, som aldrig blev färdigställd (klaffen fattas), har tillhört familjen och förvärvades till Klaverens Hus som ”bonus” vid köp av en av Ljungqvists salongsorglar. Med instrumentet följde en kartong ”notrullar”.

Källor:
- ”Till hundraårsminnet av fars födelse”. Släktbok skriven av dottern Kerstin och tillägnad ”dem som ännu bryr sig om gamla klaverinstrument och deras historia”.
- Försäljningsbok 1915-ca 1940.