Produktionsmässigt var orglarna ofta förbundna med pianofabriker. Förhållandevis få har enbart gjort orglar (t.ex. S. Ljungqvist, J. Risberg, Skandinaviska Orgelfabriken, K.A. Andersson) eller enbart pianon (t.ex. Malmsjö, Gustafsson & Ljungquist, Baumgardt). Många av dessa med dubbel produktion startade med orgeltillverkning (t.ex. Nyström, Östlind & Almquist, Rålin) och tog in pianotillverkning under en senare period.
Liksom vid pianofabrikerna låg snickaryrket som en av grunderna när det gällde konsten att göra orgelharmonier. I båda fallen är ju mekanikerna inbyggda i en möbel, en stomme, som följde sina egna modelagar när det gällde instrumentens yttre utformning och design. Vanligen gjorde man sina stommar själv. För praktinstrumenten fanns underleverantörer, som försåg fabrikerna med hela utsmyckade skal eller delar därav. Det förklarar varför vissa detaljer kan förekomma både på pianon och på orglar. I Sverige har vi från ca 1880 till 1920-talet byggt orglar av amerikanska typ både till det yttre och det inre (sugluft). Det var inte sällan höga instrument med speglar, hyllor och olika dekorativa detaljer, praktmöbler i hemmen. Ofta hävdas att orglar generellt sett kostade mindre än pianon, men priset var beroende av modell och utförande. Ett påkostat harmonium var lika dyrt som ett piano, medan släta modeller med färre register var billigare.
Bildspelet om vår orgeltillverkning presenterar ett urval foton och träsnitt, som speglar orgelegna moment i tillverkningen. Ur det relativt lilla bildmaterial om detta vi känner till visas här interiörer från Skandinaviska Orgelfabriken (katalog 1888), Östlind & Almquist (katalog 1909) och S. Ljungqvist (foton ca 1900-1940).