Klaverstämplar

Fram till 1800-talets omedelbara början var det vanligt att orgel- och klaverbyggare försåg tangenternas ändstycken på sina instrument med mönster i läder eller, vilket var det vanliga, i pressat papper, ett märke för varje tangent i klaviaturen. Vi kallar dem klaverstämplar. Seden att använda klaverstämplar var inte svensk utan har förmodligen kommit hit med tysk orgelbyggartradition. Åtminstone här i Sverige var det praxis att en verkstad utformade och använde sina klaverstämplar så att dessa speglade den egna verkstadstraditionen, t.ex. genom den heraldiska liljan, och gav en visuell signal om vem som gjort instrumentet. Då är det logiskt att initialer eller sigill kunde ges funktion av klaverstämpel. Särskilt under den gustavianska eran under 1700-talets slut var detta inte ovanligt. Medan klavermakarna bara använde klaverstämplar under 1800-talets allra första år fram till ca 1805, fortsatte orgelbyggarna ännu något decennium, även om traditionen höll på att luckras upp och avsikten med stämplarna gå förlorad. Exempel på detta är Pehr Lunds stämplar på orgeln i Skokosters kyrka från 1804 och Anders Svanströms på orgeln i Härkeberga från 1813.

Monogram-, namn- och sigillstämplar

Heradiska liljan

Liljevarianter

Övriga mönster