Handlingsplan för dokumentation av svenska klaver
Utgångspunkten är att det inte längre finns några fabriker för tillverkning av pianon, orgelharmonier och självspelande instrument, och att vi knappast kommer att få se några nya fabriker startas upp. Det gäller här att dokumentera och bevara minnena av denna del av vår musik, kultur och industrihistoria. Därför krävs en nationell samling kring vår klaverkultur med målsättningen att på ett ansvarsfullt sätt insamla, vårda och bevara instrument, som ger en rättvis bild av svensk klaverproduktion, att dokumentera och bevara fabriksmiljöer och tillvarata arbetarminnen och att dokumentera pianister och klaverens sociala miljöer och funktioner.
- Instrumenten
Inventering av bevarade instrument
Insamlingsplanen för Klaverens Hus har som mål att skapa en representativ samling svenskbyggda klaver. Detta förutsätter inventeringar av bevarade instrument, så att vi vet vad som bevarats, var klaverens befinner sig, om de är i privat eller offentlig ägo och om de finns i Sverige eller i utlandet. Vid Klaverens Hus finns register över instrument, som genom en sådan beståndsöversikt kan byggas ut till en relationsdatabas med målet att publicera denna på Internet alternativt tillgängliggöra den för kulturinstitutioner.
Parallellt härmed byggs en dokumentationscentral kring svenska klaver upp. Viktiga handlingar är fabrikernas kataloger och priskuranter, där produktionen är beskriven modell för modell, utförande, omfång och mekaniska egenskaper. Katalogerna kan därmed även styra insamlingen av instrument.
Dokumentation av instrument
Huvuduppgiften är att beskriva instrument eller snarare modeller, så att de kan återbyggas. De fabrikstillverkade instrumenten med fasta modeller kan i ett första skede inte mätas i detalj utan beskrivas i sina huvudlinjer, så att modellen karaktäriseras, medan de äldre instrumenten, där modellerna inte är lika klart urskiljbara, bör beskrivas djupare. Här gäller således att fastställa metoder för dokumentation i olika nivåer, hur instrumenten skall beskrivas, vilka mått som skall tas och vilka redskap som skall användas, samt vilken typ av bilder som skall tas, hur de skall lagras och i vilka fall de lämpligen skall kompletteras med detaljritningar (exempelvis av mekaniker).
Konservering av föremål
Samlingarna skall bevaras och förvaras för all framtid och kräver vård och konservering. Här måste man skilja mellan instrumentens möbeldel och mekanik. För möbeldelen gäller gängse metoder för vård av möbler inklusive ytbehandling. Mekanikerna kräver särskild behandling, som har sin grund i den instrumenttekniska utvecklingen. En utgångspunkt är här piano och orgelfabrikernas rekommendationer för skötseln av de egna instrumenten. Konservering av verktyg och maskiner kräver sin egen metodik, som inkluderar trä och metallkonservering.
Restaurering av instrument
Återställande av stumma instrument till klingande klaver innebär känsliga etiska överväganden, då ingrepp i motsats till piporglar, där man efter decennier väljer att restaurera efter forskningens senaste rön vanligen innebär permanenta, icke reversibla förändringar. Här gäller att balansera antikvariska hänsyn mot klaverens funktion av musikinstrument. Viktiga faktorer vid bedömning av restaureringsmöljligheter är hur många instrument som bevarats av visst fabrikat och konstruktion, i vilket skick det tilltänkta restaureringsobjektet befinner sig, och vilka och hur stora de ingrepp är, som bedöms som nödvändiga för ett återställande i spelbart skick. Vi bör också diskutera fram en “kanon” av instrument, som aldrig skall röras. Här krävs en nationell samling för att enas om principer för restaurering, som kan gälla generellt vid våra museer och tjäna som rättesnöre för privatpersoner, som önskar gå sina instrument spelbara. CIMCIM:s och ICOM:s regler kan utgöra en god utgångspunkt för diskussionerna. En annan princip, som är hämtad från orgelvärlden, är att först bygga en kopia av originalet, vilket inkluderar forskning, och därefter restaurera det historiska instrumentet. Varje restaurering bör följas av en expertgrupp, som regelbundet sammanträdet under arbetets gång.
Forskning
Såväl inventeringar och dokumentation av instrument som konservering av föremål och restaurering av instrument förutsätter forskning på respektive områden. Forskningen är i sin tur beroende av att nya instrument och konstruktioner blir kända och efter analys kan sättas in i sitt musikaliska och tekniska sammanhang
- Fabrikerna och deras miljöer
Arbetarnas minnen
Det är i sista minuten att kartlägga på vilka orter det finns kvar arbetare vid fabrikerna och uppsöka och intervjua så många personer som möjligt. I Arvika och närliggande orter lever en grupp, och det är värt att undersöka, om det även finns personer i Herrljunga, som har egen erfarenhet av fabrikerna där. För att bevara arbetarnas minnen gäller att utveckla en intervjuteknik. De inspelade intervjuerna kan kompletteras av videoupptagningar, där så är möjligt och lämpligt.
Insamling av verktyg m.m. från fabrikerna
Det är angeläget att insamla vad som ännu är kvar av verktyg m.m. från svenska piano och orgelharmoniumfabriker. Detta förutsätter att man dels kartlagt och uppsökt ännu levande arbetare från fabrikerna, dels samarbetar med efterlevande till pianofabrikörer för att tillvarata deras kunskaper och dokumentera föremål i deras ägo i den mån de inte skänker eller deponerar sådana i Klaverens Hus.
- Musik, interpretation och spelteknik
När det gäller musiker, interpretation och spelteknik är det angeläget att genom intervjuer och inspelningar dokumentera pianister, särskilt av den äldre generationen. Det är viktigt att var och en får lämna sina berättelser om för vilka de studerat, med vilka de samarbetat, vilka elever de haft, och framför allt hur de uppfattar och tolkar musiken. I detta sammanhang är det centralt att bygga upp en samling av inspelningar, där i ett inledande skede de äldre generationerna har prioritet.
- Klaverens sociala miljöer
Särskilt de äldre klaverens sociala miljöer och funktioner är ett område, där det bedrivits och alltjämt bedrivs forskning. Klaverens Hus väljer därför att lägga en lägre prioritet på dessa och i stället lyfta fram förhållanden under 1800 och 1900-talen, där särskilt 1800-talet bjuder på ännu outforskade problemkoplex.
Januari 2004
Eva Helenius-Öberg