Stor reformorgel, J.P. Nyström, Karlstad, 1895-1901, KH 40 (2000)
Mot 1800-talets slut blev de självspelande harmonierna vanliga. De hade fördelen att de både kunde spelas som en vanlig orgel och med en vev som en stor speldosa för huvudsaklig användning i bönhus och hem. J.P. Nyström i Karlstad gjorde sådana reformorglar från ca 1890 till ca 1920. Andra fabrikat var C.A.V. Lundholm i Stockholm och P.A. Lindahl i Kalmar.
Instrumentet hade ”utom vanlig klaviatur som kan användas av dem som lärt sig spela, även en mekanik, avsedd för dem som icke kunna spela”. En skiva med stansade hål fästs vid en mekanism på orgelns högra sida, man vevar och orgeln spelar ”snart sagt hvilket stycke som helst”. För reformorgeln konstruerade sonen Wilhem notkopierings– och stansningsmaskiner. Sex ”notskifvor” medföljde varje orgel, men extra skivor för 1 kr styck eller 90 öre dussinvis fanns att köpa. Repertoaren omfattade bl.a. fosterländska sånger, koraler, marscher, nykterhetssånger och danser, d.v.s. musik för moralisk uppbyggnad och styrka och för världsliga nöjen och underhållning.
