Hammarinstrumenten har hammare eller klubbor, som slår mot strängarna, en för varje tangent. De finns i många variantformer med liggande strängar såsom flyglar och tafflar eller upprättstående strängar såsom pianon och kabinettpianon. Mekanikerna är anpassade efter om strängarna ligger eller står.
Flygeln har normalt sett vingform och finns i olika storlekar. En variant är ”bananflygeln” som har rakt resonanssteg och därför en yttre form som svänger av åt vänster, ”toppig som en banan.”
Taffeln är vanligen rektangulär, bordsformad (från tyskans Tafel = bord) men finns också med utsvängda sidor och kallas då karnisch(taffel). Tidiga tafflar utan järnförstärkningar brukar vi kalla hammarklaver. I dessa fall skriver vi ”taffel/hkl” i listorna. Den s.k. Ecke-flygeln är namnet till trots en taffel med en speciell konstruktion, som gjordes under 1930-talet i relativt få exemplar (ca 40 stycken).
Pianot (pianinot) har funnits i många varianter från mycket höga till små, låga. Eftersom stommens höjd i princip motsvarar stränglängden plus stämstock, anger vi instrumentets höjd utan lock och hjul för att indikera modellen på de pianon vi har.